Det finns en syn på samhället där man säger att en kulturell elit väljer ut vilken kultur som är rätt, inne, fin och betydelsefull. Detta får som konsekvens att eliten också påverkar vad skolan ska göra och hur den ska behandla sina elever. De elever som kommer från en kulturellt kapitalstark familj har alltså en fördel i dagens skola. Kapitalet består av allmänbildning, bra läs- och skrivförmågor, framförhållning och ett längre tidsperspektiv på utbildning etc. Det här gör (och har visats rent statistiskt) att ett visst skikt av samhället lyckas bättre än andra i skolan. Nej, jag har inte blivit socialdemokrat – långt ifrån – men jag tycker att själva företeelsen och begreppet om kulturellt kapital är intressant. Kan det vara så att det finns massor av uppkomlingar som gör allt för att tillhöra denna elit? Under min studietid har jag fått för mig att många av just dessa uppkomlingar är pedagoger eller didaktik-forskare. Att ordbajsa ihop böcker som sedan av outgrundliga anledningar får vetenskaplig status måste väl ha med uppkomlingsmentalitet att göra? Man ordbajsar för att bli elit men bajsandet får motsatt verkan och gör en fet. Den kulturella fetman avslöjar uppkomlingarna.
Citat kan ju vara hur tråkiga som helst att dela med sig av. Vem orkar läsa citat. Har dock snappat upp två på slutet som var riktigt tänkvärda. Livet handlar inte om att ha de rätta svaren, utan att ställa de rätta frågorna. Visst, jag som anser att det finns absolut sanning i världen kan ju mena att de rätta svaren är viktiga. Självklart är de det. Jag tycker dock att det finns så många som har så många svar på så mycket. Man har lärt sig ett svar av någon annan – utan att först ha ställt sig själv frågan. En sådan kunskap blir nog lätt ytlig. Man behöver lära sig att ställa de rätta frågorna.
Don’t judge each day by the harvest that you reap, but by the seeds that you plant. Hur lätt är det inte att man tycker en dag är misslyckad bara för att man inte har skördat. Om man slutar fokusera på skörden och i stället har som högsta prioritet att så, då bygger man upp något mycket bra och spännande.
Således, fokusera på att så och ställ de rätta frågorna.
Ibland måste man välja vad man ska lägga sin energi på och vad som ska få fånga ens uppmärksamhet. Jag har funderat på vad jag ska prioritera och ser bara en vettig lösning; jag måste prioritera allt.
Alla har vi mött personer som korrigerar oss och som agerar språkpoliser, utan att någon har bett om deras åsikter. Jag har ofta intalat mig själv om att jag inte är en sådan språkpolis, inte ens civilklädd. Jag måste tillkännage: Jag är en av dem.
Hånandet av särskrivningar utgör själva grunden i språkpolisens njutning, precis som utdelandet av hastighetsböter kan tänkas ge välbehag åt den skadeglade polisen. Klassiska lagöverträdelser såsom syftningsfel och särskrivningar har jag klagat på tidigare här, så låt oss lämna dessa därhän. Jag måste dock anmärka på att stavningskontrollen här på WordPress inte vet att ordet särskrivningar är ett ord, utan föreslår att jag skriver sär skrivningar, alternativt sär-skrivningar. Hrrmpf! Hur kan den föreslå att ett ord ska vara två?
Jag avskydde alltid svenska i skolan. Trots detta känner jag mig som en ytterst laglydig medborgare i språkpolisernas samhälle. Riktlinjerna för en hemtenta jag ska skriva snart kan tjäna som exempel för detta. I dokumentet som beskriver hemtentans utförande uppmanas vi att tänka på följande: Skilj på talspråk och skriftspråk. Skriv hela meningar, subjekt och predikat. Undvik särskrivningar. Skilj på de och dem. Ett av norra Europas mest anrika universitet har precis gett studenterna en mellanstadie-lektion i svenska, fantastiskt!
Nej, jag ska inte vara bitter. Det är ju faktiskt imponerande att dagens universitetslärare kan skillnaden på de och dem. Jag borde inte klaga, jag borde berömma.
Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoritet, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.
- Sokrates (470-399 f.Kr)
Så var det dags igen. Åter sitter man i skolbänken. Kollegieblocket ska inhandlas, pennfacket likaså. Ung på nytt.
Lärarprogrammet ska nu betas av under fyra till fem år och jag är riktigt sugen på det. Pedagogik och läroplansstudier kanske inte är de mest upphetsande kursföremålen men matematik och data är det desto mer. Ännu vet jag inte vilket tempo studierna kommer ha men det kvittar. Schemat är redan fullsmockat. UU + LOKS + ICA = sant.
Nu är det kväll och mötet med Aaron Jayne är precis avslutat. Vi är hemma, trötta och hungriga. Framför mig ligger några sidor med små färgglada bilder på. Det är bilder på löv och kottar, blad och bär. NO med åk 6 på måndag. Nyhetssidorna skriker ut budskapet om att Zlatan (för er som inte vet; Zlatan är svensk pojke som blivit bra på fotboll) ska flytta till Milan. Vem bryr sig. Zlatan är och förblir en riktig ursvensk. Eller inte.
Wow, en sak slog mig nu i denna stund; jag bloggar! Inte illa. Måste fira det hela med att slå rekord i antalet tags.
Ses!
Hon skulle idag strax innan frukost (fru-kost är alltså mat som hon gillar till skillnad från far-kost som är sånt som de flesta män gillar) berätta att hon “gjort slag i saken” gällande en grej. Det blev dock lite fel. Hon lät mig i stället veta att hon “slagit slag i taken”. Stackars tak. Undra om grannarna hörde.
Under frukosten förklarade hon att hon håller “alla luftar i bollen” men erkänner samtidigt att det uttrycket kanske var i kraftigaste laget, eller är “översmäktigt” för att citera henne. Tror att s:et smög sig in då hon blandade ihop orden allsmäktigt och övermäktigt.
Nej, jag gör faktiskt inte dessa inlägg för att narra min fru. Hon är ju så söt och alla dessa citat är värda att spara. Älskade gumsing.
Vad får man om man låter frun blanda ihop “antingen eller” och “allt eller inget“? Jo, “antingen allt eller eller“!
Haha!
